mammasolsviktigaresa.blogg.se

Det får ju inte vara för lätt...

Jag bor egentligen på cykelavstånd till jobbish. Dessutom är det världens bästa och rakaste , för att inte säga rent av trevligaste, cykelvägen dit. Ändå kör jag bil. Hatar att cykla, stressar så fruktansvärt med tramporna och får ont i öronen!! Är naturligtvis bortskämd med att alltid haft bil också men jag har ju bott så till att jag måste. Hur som helst...hon jag jobbar hos har pratat sej så varm om denna cykelväg...och inte minst måste min bil lagas hahahaha...så jag har bebaskat mej ( förbaske mej bestämt mej för. Ny-ordsgruppen på Fejjan is da shit!) att åtminstone prova att cykla till jobbet nån gång. Tog ordentlig sats i förrgår...letade fram ryggsäck till den enorma packning jag alltid släpar med mej, och klurade ut lämpliga kläder som lätt skulle kunna förvandlas till mitt vanliga lättklädda vallningsbenägna jag på jobbish. Precis när jag skulle åka ringde sonen. Han är inte den mest kortfattade människan och ringer ytterst sällan...alltså typ var tredje månad..så det samtalet måste prioriteras. Alltså blev det bilen trots mina mycket goda intentioner. Min kära bil som vi nu uppmätt oljudet i till 100 decibell!!! Nånting med ett hjul... Igår tog jag nya tag med cyklandet och lyckades verkligen!!! Sadeln var dock lite låg så jag bad mannen där jag jobbar att hjälpa mej höja den lite. Då visade det sej att nån grej på sadelstången var trasig och hade ersatts med en slangklämma! Gick ju inte att skruva åt den tillräckligt hårt igen sen så jag cyklade hem med knäna typ vid hakan för sadeln åkte ner i lägsta läget och snurrande ett kvarts varv för varje tramptag. Var rätt jobbigt faktiskt och spädde onekligen på min cykelfobi men fick ju motion och benträning i alla fall... Idag är jag ledig och i morgon är förhoppningsvis både cykeln och bilen kördugliga igen.

Kom mej faktiskt ut att leta lite svamp igår före jobbet också. Med beröm godkänd mat och motions-dag. Vikten vill jag inte prata om, den förblir ett mysterium. Idag torsdag var jag äntligen nere i förra torsdagens vikt igen... (Stöööööön...) Det jag vet är att det blivit lite mer kolisar några dagar än det enligt LCHF optimala max 10 gram men jag har ju för bövelen hållt mej inom mina rekomenderade 1200 kcal/dag och dessutom rört på mej. Kan också...nästan...tänka mej att jag borde dela upp maten till fler tillfällen per dag men det törs jag inte för då blir jag hungrigare och kan inte köra den här dieten. Dessutom är det himla skönt att slippa tänka på mattider, så jag kör på så här ett tag till innan jag ev. reviderar nåt. En vecka till så har jag hållt på en månad. Hurra för mej!! :)

Den där jäkla måndagsvikten...

...gjorde det IGEN, dök upp helt utan anledning!! Hoppade över promenad i söndags men slet och jobbade som en blå med uppfarten i fyra timmar,fattar inte själv hur jag orkar härja som jag gör?? Behövde inget ägg varken till frukost eller lunch, bara mitt kaffe, sen blev det tacos mot kvällningen. Utan ost men kostade på mej bedrägliga kolhydrater i form av en öl, ett litet mjukt tortillabröd och ungefär sexton små majschips, och dom må kolisdemonerna resulterade alltså i 1,5 kg (!!!) plus på vågen från ena morgonen till nästa! Vist är det helt sjukt? Vägrar skriva in veckovägningen på viktappen idag!! Hrmpfhh...

Älsklingen skulle hjälpa mej tömma skottkärran med alla grästorvor en gång, och fick ryggskott!! I morse klagade han över att gördeln han brukar kurera ryggskottet med har blivit så stor att den nästan går två varv runt honom för han har "magrat ur". Bah..han har ju bara blivit av med sin bedrövliga gubbmage, stackars liten... ;) Tur att han hade en till mindre gördel då. Nej han vill verkligen inte ha tillbaka magen, måste han ju erkänna när jag pressar honom lite, men han har för många år sen fastnat i nån rädsla att äta för lite eftersom han aldrig känner hunger och på ren viljestyrka tvingat i sej sin pling-middag efter jobbet, och sen kompletterat med en äcklig Nutrilett på kvällen för att veta att han fått i sej nåt under alla ensamma år. Och han hade som sagt utvecklat en rejäl kagge på lill-kroppen på köpet. Nu äter han helt lycksalig min mat med mycket näring och energi men den där fixa iden om att han äter för lite vägrar han släppa, och när han dessutom gått ner i vikt också...aj aj aj. Knasgubben min <3 Vi äter samma mat men bara han går ner i vikt, visst är det orättvist? :(

Stridsmoralen och tron på min nya strategi finns dock kvar, så det så!! Nu kör jag på vecka två, bara det är en stoor seger. :)

Yeehaaaaaaa!!!

Loong time no seen...

Ja det senaste inlägget här var ju några år sedan. Väger ff runt 80 kg och är flera år äldre. Hur patetiskt får man vara??? I sanningens namn gick jag ner till typ 73 då den där svängen jag började skriva men nånstans släppte jag tyglarna och är som sagt uppe i rejäl matchvikt igen. Det har ändå inte gått så fort men det här senaste året har jag bott på helt nytt ställe med helt ny man och nytt jobb och plötsligt fann jag mej själv laga mat varenda dag åt denna stackars karl som de senaste tio åren tvingat i sej en plingmiddag (färdig micromat), och mått uselt av den, ensamhet, och senaste åren av en alltmer tilltagande ölmage på sin annars så smala kropp. Han älskar min LCHF-mat och det är ju himla roligt. HAN har under vårt år tillsammans gått ner ca tio kg, trots att han äter mycket mer än före, men jag däremot har gått upp dom här sista tre kilona som definitivt rågar måttet. Ganska snart kom jag underfund med att älsklingen sej själv helt ovetandes också led av ett på tok för högt blodtryck. Nu käkar han piller mot det och har som sagt dessutom gått ner en massa kilon så jag tror helt ärligt att jag kom och räddade livet på honom. Men jag då??? Skärpning nu, fläskfia! Har naturligtvis påbörjat nån slags bantning flera gånger senaste året men jag verkar ha noll viljestyrka bland all denna goda mat. Och hela själen vrider sej i ångest vid tanken på minsta promenad!! Jag som var så i gasen att promenera för nåt år sen??

Nåväl...NU ska det ske...i alla fall prova nån vecka...med nån metod som känns görbar. Grejen är ju att bara man börjar gå ner i vikt så blir man motiverad att fortsätta, hur bakvänt det än låter. Man borde ju bli motiverad av att vara tjock och må dåligt men så är det absolut inte för mej och många många andra.

Metoden jag har tänkt ut nu består av tre huvudingredienser som jag vet jag vill prioritera, sånt som jag tror jag kan bli både mätt och glad av. Det är ägg, massor av kaffe med gräddmjölk, och rött vin. Äggen (2-4 kokta ägg om dagen) innehåller i stort sett alla näringsämnen man behöver och mättar bra. Mina baljor med kaffe och gräddmjölk mättar också rejält bra, och ett eller två glas vin på kvällen gör att det känns lite lyxigt ändå, förutom att det innehåller en massa antioxidanter. Mitt älskade kaffe känns mycket bättre för mej nu när jag sedan ett par månader tillbaka slutat med sötningsmedel. Det är jag extremt glad för. Har kört med dom enda sötpillren som funkat för mej, Sucketter, i kanske femton år. Även om dom inte innehåller vidrigt Aspartam så blir det ju ändå enorma mängder kemikalier med tiden, som kanske dessutom också lurar kroppen att jag käkar socker och på så sätt laborerar med insulinet eller nåt. No more sånt! Tjohoooo! Kosttillskott är jag helt såld på sedan många år så nån brist av nåt slag lär jag inte få hur konstigt jag än äter. Den här ägg-grädde-vin-dieten är dessutom LCHF, det överger jag aldrig!!

Jag har också skaffat en superbra gratis-app som heter "My fittnesPal" och där håller jag reda på antalet kalorier. Överskred kalorimängden lite första två dagarna men så länge det är LCHF anser jag det helt okej. Speciellt så här i början. Nu vill jag inte lura i nån att börja dricka vin eller så, berättar bara min egen högst personliga strategi som jag tycker mej ha rätt att köra vid min ansenliga ålder, dessutom kommer ingen att hitta hit till min blogg, jag skriver mest för min egen skull när jag blir för rastlös och uttråkad. Ja ja, borde naturligtvis ge mej ut och luffsa lite vid såna tillfällen men det kommer också, jag lovar.

Hey ho, lets go!!

Taggar: Knasig diet;

Hur många bloggar kan man ha...

...och dessutom utan att skriva i en enda? Och hur många bloggar om vikt och mat och dieter och träning kan det rymmas här i spacen? Nåväl..nu skriver jag. För mej själv. Och för min älskade dotter som också kämpar med vikten.

Jag hakade på LCHF direkt när den kom. Om LCHF är kontroversiellt nu är det inget mot vad det var då, hahahaha. Vojne vojne.

Jag mår bra av att utesluta så mycket av kolhydrater som möjligt. Äter jag grötfrukost drar det igång en hunger i mej som sitter i hela dan. Med LCHF käkar jag två gånger om dagen och är aldrig skak-hungrig. Och slipper den livslånga förstoppningen. Däremot går jag inte ner i vikt av LCHF..jag tycker nämligen om fett väldigt mycket..fläsk, smör, grädde, olja, phillaost allt sånt, då brakar kalorierna iväg väldigt fort. Karlar kanske kan käka allt detta fett och ändå rasa, på mej funkar det inte. Jag har inte pendlat i vikt de senaste åren så mycket som jag brukar, tack vare LCHF men som sagt inte gått ner som jag vill. Vill fortsätta må bra och vara mätt så kolisar börjar jag aldrig med till vardags igen men för vikten krävs andra metoder. Har nu gått med i viktklubb för att få lite koll på kalorierna. Inte KLOKT så många kalorier jag stoppat i mej en vanlig dag även fast jag ytterst sällan äter godis eller snacks eller fikabröd. Lever rätt nyttigt..om man nu inte ff är rädd för fett och speciellt mättat fett. Det är inte jag. Tycker det sagts så mycket kloka saker av våra LCHF-gurusar. Som att det ju är meningen att vi under nödår ska kunna leva av vårt fettlager. Som just är mättat fett. Om det vore skadligt för oss skulle vi väl för sjutton gubbar lagra fettet i form av olivolja eller liknande??? Och exemplet med björnar som ska äta sej feta inför vintersömnen. Dom tar inte en extra älg eller lax, dom äter blåbär! Så mycket make sense och aha-upplevelser jag fått genom att läsa om LCHF.

Nu blir det som sagt ändå till att räkna kalorier igen och det verkar funka hittills (Två veckor). Enda smolket i glädjebägaren är att jag i "inte-räkna kalorier"-yran tydligen gjorde mej av med min skitbraiga lilla kaloriguide i fickformat. Verkar dock som jag fått tag på ett begagnat exemplar på nätet. Fanns ETT exemplar!! Väntar ivrigt på posten. Är ju lättare att bläddra i en liten bok än att härja med datorn jämt i affärer eller på fik och sådär..

Wish me luck, nu kör vi, älskade älskade dottern min och jag...