mammasolsviktigaresa.blogg.se - Dokumentation och känslobearbetningsblogg när jag går ner i vikt. En gång för alla!

Äntligen nya projekt!

Nu är det spännande med mina efterforskningar igen. Äntligen!

Det har ju som bekant gått minst sagt trööööögt med min viktminskning, dessutom är det fruktansvärt förbryllande och frustrerande att inte begripa HUUUUR i hela fridens glödheta vikten kan gå upp två kg på ett dygn, för att inte nämna gå ner ett kg av att sova ett par timmar. Det är helt orimligt!! Okej..det är lite orimligt att väga sej flera gånger om dagen också men det har ju blivit så bara för att vikten varierer så otroligt under så kort tid och jag försöker hitta ett mönster och orsaker. Logik nånstans. Avskyr att bara drivas vind för våg på ett hav av förvirring och obegripligheter. Hatar att känna mej dum! Dessutom är jag stapel, tabell, diagram och antecknings-nörd ut i tåspetsarna..jag som inte ens behärskar Exell, fatta så tragiskt just den biten är? I alla fall.lyckan är en ny snygg skrivbok. Jag borde ju faktiskt jobba med nån slags forskning. Utforska förändringsprocesser...probblemlösning...eller bara jobba på kontor. Så...nu har jag försvarat min vägningsmani. Okej? Får nog räcka så här. Varje projekt behöver ett eget inlägg...

Dagens (lördag) efter insikt om ev. omständigheters helt jättebraiga vikt är 78.2 kg..och Jaaaahhh..jag har tagit en 50 minuters trippa på tå-promenad i nya sneakers före jobbish!!! :)

Mer om trippa på tå i ett annat inlägg...

Måndag och första månaden fixad!!

Ja då var det måndag igen men inte vilken måndag som helst. Tänk att jag faktiskt fixat att hålla denna diet riktigt skapligt i fyra vecor, och dessutom promenerat eller jobbat hårt tjugo dagar av dessa 28. Det är stort för mej!! Dagens måndagsvikt är 79 kg blankt. Är nog bortskämd med att gå ner flera kilon första veckan även om det mest varit vatten men så icke denna gång. Totalt dessa fyra veckor har det blivit -3.2 kg och om man ser det som en viktminskning på 8 hg i veckan så sägs ju det vara normalt eller t om jättebra. Vill minnas att viktväktarna och gänget tjatar om ett halvt kg i veckan. Ingen kvickfix detta precis... Bit ihop och fortsätt nu, Colan. Rätt trött idag, har jobbat 16-23 hela helgen och nu ska jag jobba dag, dessutom kunde jag inte somna igår, var vaken till över två nån gång...och vaknade fem!! Skulle egentligen gått upp halv fem med älsklingen och kollat in månen men bestämde mej i natt för att det var väldigt onödigt under rådande omständigheter. Vad jag sen skulle upp fem och göra är helt obegripligt!! Blir en intensiv dag på jobbish idag så jag hoppas dimman i huvet lättar snart... Blir nog tidig kväller i kväll!

En facebook-kompis fick en jättebra bild på månen, jag lånar den. :)

Det får ju inte vara för lätt...

Jag bor egentligen på cykelavstånd till jobbish. Dessutom är det världens bästa och rakaste , för att inte säga rent av trevligaste, cykelvägen dit. Ändå kör jag bil. Hatar att cykla, stressar så fruktansvärt med tramporna och får ont i öronen!! Är naturligtvis bortskämd med att alltid haft bil också men jag har ju bott så till att jag måste. Hur som helst...hon jag jobbar hos har pratat sej så varm om denna cykelväg...och inte minst måste min bil lagas hahahaha...så jag har bebaskat mej ( förbaske mej bestämt mej för. Ny-ordsgruppen på Fejjan is da shit!) att åtminstone prova att cykla till jobbet nån gång. Tog ordentlig sats i förrgår...letade fram ryggsäck till den enorma packning jag alltid släpar med mej, och klurade ut lämpliga kläder som lätt skulle kunna förvandlas till mitt vanliga lättklädda vallningsbenägna jag på jobbish. Precis när jag skulle åka ringde sonen. Han är inte den mest kortfattade människan och ringer ytterst sällan...alltså typ var tredje månad..så det samtalet måste prioriteras. Alltså blev det bilen trots mina mycket goda intentioner. Min kära bil som vi nu uppmätt oljudet i till 100 decibell!!! Nånting med ett hjul... Igår tog jag nya tag med cyklandet och lyckades verkligen!!! Sadeln var dock lite låg så jag bad mannen där jag jobbar att hjälpa mej höja den lite. Då visade det sej att nån grej på sadelstången var trasig och hade ersatts med en slangklämma! Gick ju inte att skruva åt den tillräckligt hårt igen sen så jag cyklade hem med knäna typ vid hakan för sadeln åkte ner i lägsta läget och snurrande ett kvarts varv för varje tramptag. Var rätt jobbigt faktiskt och spädde onekligen på min cykelfobi men fick ju motion och benträning i alla fall... Idag är jag ledig och i morgon är förhoppningsvis både cykeln och bilen kördugliga igen.

Kom mej faktiskt ut att leta lite svamp igår före jobbet också. Med beröm godkänd mat och motions-dag. Vikten vill jag inte prata om, den förblir ett mysterium. Idag torsdag var jag äntligen nere i förra torsdagens vikt igen... (Stöööööön...) Det jag vet är att det blivit lite mer kolisar några dagar än det enligt LCHF optimala max 10 gram men jag har ju för bövelen hållt mej inom mina rekomenderade 1200 kcal/dag och dessutom rört på mej. Kan också...nästan...tänka mej att jag borde dela upp maten till fler tillfällen per dag men det törs jag inte för då blir jag hungrigare och kan inte köra den här dieten. Dessutom är det himla skönt att slippa tänka på mattider, så jag kör på så här ett tag till innan jag ev. reviderar nåt. En vecka till så har jag hållt på en månad. Hurra för mej!! :)

Djupa analyser av måndagsvikten

Blev så fruktansvärt arg vid vägningen i morse. Jag HAR skött mej i tre veckor! Det lilla jag har fuskat eller bara ramlat dit under den här tiden SKA DE-FI-NI-TIIIIVT rymmas för att ändå gå ner i vikt tillfredsställande. Ändå tänkte jag, att kanske kanske jag lurar mej själv? Hatar när folk...eller jag...kommer med lama bortförklaringar och ursäkter gång på gång om varför saker inte funkar. Gör man bort sej, fine, men stå för det då!! Sen att alla Människor...precis ALLA ...har svårare och måste jobba hårdare och annorlunda än andra med vissa grejer, precis som alla också har det lättare än de flesta med andra saker är bara så som livet är. På alla områden! Bara att gilla läget och hitta sitt sätt att göra det på...sitt sätt att lära sej...motiveras...få tid..eller what ever. OM det är värt att göras. Om inte får man lägga ner det och inte gnälla mer över det. Eller för all del också sluta må dåligt över det. sinnesrosbönen är magisk i sin innebörd: Gud, ge mej sinnesro att ACCEPTERA det jag inte kan förändra, MOD att förändra det jag kan, och FÖRSTÅND att inse skilnaden.

Med dom tankarna tog jag i morse itu med en rejäl rannsakning och matematiska uträkningar av min motion och kosthållning de senaste tre veckorna. Jag kollade upp vad en sån som jag förbrukar i dagliga livet ( tog inte ens med i beräkningarna dom femtio procent av mina dagar som måste betraktas som HÅRT kroppsarbete..att skotta singel och gräva och såga för hand t ex) den summan blev ca 2200 kcal/dag. Sen rannsakade jag noga vad jag ätit och druckit nu i helgen då jag var i stugan och snickrade och grejade och inte brydde mej om att fylla i My FittnessPal nåt. I den beräkningen lade jag till lite mer än vad jag trodde att jag ätit, plus att jag drog bort lite i beräkningen av kaloriåtgången vid snickrandet...sen lade jag ihop antalet kalorier jag fått i mej under dessa tre veckor och kollade skilnaden mellan det jag förbränner varje dag. Mycket räkna blev det. Sammanbitet ursinnigt räknande. Om jag blåljuger för mej själv och slingrar mej som en slemmig mask VILL JAG VETA DET!! Jag kom fram till att jag under dessa tre veckor ätit 4790 kcal mer än dieten gick ut på MEN 16210 (sextontusentvåhundratio!) kcal MINDRE än min normala förbrukning kräver. Varje kg fett på kroppen motsvarar 7000 kcal så jag har helt klart bränt 2,3 kg fett på den här tiden, oavsett vad våghelvetet sa i morse. Så är det! Om det inte är så, OM det är så att min kropp har helt egna fysiska lagar som bryter mot alla naturlagar och vetenskap...som det unikum jag ofta visar mej vara...kommer det att visa sej på vågen i morgon eller på onsdag, och då är det som sagt "bara" att gilla läget och ta reda på hur och när det sker och hitta en strategi för det. Så är det! Bullterriermood on. Do or don't do. There is no try. I' ll be back.....

Den lede frestaren...

...dök upp på jobbet idag. Än har jag inte tagit och hoppas jag inte gör det senare heller. Bara tre timmar kvar på jobbish sen får jag långhelg i stugan, som sagt. Spräcker hellre kaloribudgeten där på nån grillad Goding med räksallad på nattkrökarna, (det är i alla fall LCHF) än på Windsorkaka som fullständigt skulle fucka upp mitt blodsocker och skapa hunger och sug jag inte har annars. Hoppas jag kommer att känna mej stolt och glad över min ståndaktighet senare idag. Just nu känner jag inget speciellt men vet att det brukar kunna kännas otroligt tomt och ledsamt om man avstår från att mumsa nåt gott när andra äter. En hemskt smärtsam känsla men den borde väl ge med sej om man bara vågar gå in i den?? Vet inte om jag nånsinn vågat...förrän idag! :)

Torsdag vecka tre av dieten

Jodå, det går bra med min strategi och det börjar bli vardag och rutin så jag känner inte samma behov av att skriva varje dag jag lyckats hålla strategin. Det är ju bra..är ju så det ska vara...att man hittar ett sätt att leva som liksom går av sej själv..jippieee..fast det är lite tråkigt också. Nu måste jag hitta nåt annat projekt att klura på och fundera över, jag behöver sånt. Tror jag är färdig med årets projekt i trädgården också. Igår flyttade jag två krusbärsbuskar, nåt jag har tänkt på sedan i våras. Ska bli fruktansvärt spännande att se om dom klarar sej. En rejäl smultronodling har jag också fått till äntligen. satte fröer tidigt i våras av såna där höga plantor som ska bära smultron hela sommaren, såna som jag hade för tjugo år sedan och älskade så mycket. Grejen är att jag inte kan driva upp livsdugliga plantor från frön, är i stort sett bara dom jag fixat under alla år, och dom var så underbara och trogna och behövde inget pyssel alls. Åkte till mitt gamla hus nån gång nu på försommaren för att fråga gubben som bor där nu om plantorna finns kvar och om jag i så fall kunde få ta någon av dom, men dom var borta. Då vet jag det i alla fall och behöver inte tänka på dom nåt mer. Kan knyta ihop den säcken och gå vidare. Första omgången jag sådde nya i våras kom upp så fint, pyttepyttesmå, och sen bara försvann dom. Ack grämelse... Skam den som ger sej, sådde en ny omgång och skötte dom som bäbisar. Alla överlevde!!! Har t om gett bort ungefär tio plantor och ändå har jag landet fullt, kanske 50 plantor som växer så det knakar. Dom blommar NU..i mitten av september!! Hoppas hoppas dom etablerarat sej tillräckligt för att klara vintern bara. Anyway, jag är lycklig, jag har fått tillbaka mina smultron efter alla år av saknad. Dessutom har jag lyckats få smulbärsplantorna,som jag snodde från 1700-tals prästgården där jag var på byggnadsvårdsläger för tre år sen, att överleva trots tre flyttar fram och tillbaka mellan jordplättar och hinkar beroende på var jag bott. Blir så otroligt varm i hjärtat av sånt. Rötter är så himla viktiga för mej. Mina smultron och smulbär har rötter och en historia <3

Bantning var det om... Vecka tre är snart slut och jag är nere på 78,9 kg. Har tagit två vilodagar från promenaderna, en planerad och en för att tiden inte räckte. Nu blir det helg i stugan med nedstängning för vintern. Det vet man aldrig hur det kan bli men är väl bara att hoppas på det bästa och sen köra på som vanligt från måndag alldeles oavsett. Alles gutt.

En märklig söndag..

..som jag ska skriva om snart. Först ska det vikt och-mat rapporteras/bekännas. Jolåsatte...det blev promenad i lördags också..före jobbet..och lagom när jag klev ut på trappen slutade det regna!! :)

Igår var det så där underligt igen, det där att jag aldrig blir hungrig..inte ens hungrig på LCHF-vis som jag har skrivit om tidigare. Drack mitt kaffe med gräddmjölk hela dan och tog med mej både ett ägg och matlåda till jobbet utifall hungern skulle slå till extra starkt men det gjorde den inte. Inte ens fast mannen i huset där jag jobbar lagade mat som doftade helt gudomligt gott!! Till slut klockan åtta på kvällen åt jag matlådan ändå..och blev inte ens särskilt mätt? Väl hemkommen 23.30 var jag oresonligt sugen..inte hungrig..och gluffsade i mej en liten portion klyftpotatis, kött och bea. En näve jordnötter. Tre glas vin. Allt utom nattamaten rymdes inom budgeten och jag sa till mej själv att jag kommer att ångra det där i morgon, men nej, jag ville alls icke lyssna på det örat. Dagens morgonvikt hade ökat med nio hg men väntar väl tills måndag med att hetsa upp mej...

Kom mej tammetusan ut på 40 minuters prommis idag också!! Och fjantade till mej lite genom att jogga trettio steg lite emellanåt! Whoop whoop!! Känns fantastiskt bra men ärligt talat var det jobbigt att gå idag, det liksom värkte/sved/brände tröttigt i höger skenben. Kan bero på fel skor, eller två veckors dagliga promenader som har utförts snabbare och snabbare för varje dag, eller för att högerbenet överbelastas på nåt skumt sätt när mitt vänsterben det senaste året ibland typ kurkar ur och gången blir ojämn och jättejobbig och konstig. Ännu konstigare men ack så tacknämligt är det att lika plötsligt funkar allt okej igen. Många teorier blev det. Tar en vilodag i morgon hur som helst. Tjatar på om dessa promenader och om hur det känns och hit och dit för det är en rätt så okänd värld för mej med träning

Sen till den här dagens märkligheter: Döm om min häpnad i morse när jag reagrade på att jag kissade så varmt?? Förklarade det för mej själv med att det nog kan kännas så när det är tillräckligt kallt och rått inne...även om jag aldrig förr märkt av det trots boende i riktigt kalla och dragiga hus genom åren? Nästa grej..nästan ännu skummare...var att efter duschen såg mina ben plötsligt så extra solbruna ut. Det bortförklarade jag med den ljusa badrocken som jag sällan använder men den teorin höll inte, benen fortsatte vara brunare än på hela sommaren vilka kläder jag än satte på mej. Väldigt trevligt men helt obegripligt! För det tredje såg jag av nån anledning på mina händer och såg helt överraskad att... för första gången i livet... Tyckte jag dom var liksom...fina? Dom såg ut som mina barns händer, och dom händerna är det finaste jag vet. Så känsliga och.. snälla? Hittar inga andra ord för det. Så har då mina händer aldrig sett ut!! Visserligen var dom fortfarande lika torra och rynkiga som förut men formen verkade ha ändrats.. Ska väl vara jag som går ner om fingrarna allra först vid en viktnedgång??? Ja ja..skumma upplevelser var det alla tre..och av så helt skilda karaktärer... Just det där med händerna blev jag så berörd av och började längta lite efter mina nu vuxna ungar som jag inte träffar så ofta... <3

Imorgon jobbar jag dagtur efter fyra kvällspass, måste skynda mej sova lite nu sen går jag in i tredje veckan av min egen specialdiet....So far so good. zzzZzZzzzzzzzzzzarrrrrk...

God Lördagmorgon

Jaaaaaaahhhhh...äntligen tog vågen ett hopp och t om gick förbi söndagsvikten på 79.8 kg, den hela veckan så omöjliga att återfå. Dagens siffror var 79.1. Gött mos!!! :)

Jobbar bela helgen 16-23 och dessvärre var jag så hungrig i går efter jobbet...förutom att det ju var så hemskt synd om mej som hade så oätlig matlåda med mej på jobbet, otuggbart kött och sås som blev som äckligt kallt vatten när den blandades med den tre dagar gamla salladen...att jag med betått mod tuggade i mej en rejäl näve jordnötter och sen mycket njutningsfullt sög i mej en liten Plopp. Återstår att se om det blir några retroaktiva bakslag av det. Inbillar mej nästan att det var det som hände i måndags, att kladdkakan med vispgrädde...som gott och väl rymdes i den dagens kaloribudget faktiskt(!!!)...ändå så plötsligt matrialiserade sej på vågen flera dagar senare och sen satt kvar till typ i morse. Är väl inte helt otroligt? Kroppen har sin egen knäppa logik... Hur det än blir med det så känns det bra nu! Känns välförtjänt liksom. Tänk att jag inte ens stannade och tröstade mej med en grillad med räksallad när jag åkte hem från djursjukhuset i tisdags, helt knäckt och trött och ledsen. Och just att det känns som jag hittat en strategi jag kan leva med till vikten känns okej. Det går bra nu. Jippieee kaa-yay motherfuckervikt! :)

Får se om jag tar mej ut på promenad i regnet idag...då har jag slagit alla personliga rekord. To be continued...

Jaaahhh...jag veeeeet...

..att man inte ska väga sej varje dag utan bara en gång i veckan, men det är ju såå tråkigt och långt emellan...speciellt så här i början...innan dom nya vanorna liksom går av sej själv...och tiden bara rinner iväg som vanligt. I början av ett sånt här projekt upptar det alla mina tankar, vare sej det gäller att sluta röka, gå ner i vikt, börja motionera eller spela gitarr eller what ever. Dessutom brukar det ju hända jättemycket var och varannan dag första veckan och det inspirerar och uppmuntrar i alla fall mej och visar att jag är på rätt väg. Klart man blir lite övernitisk och entusiastisk?? Var så trött på vågen i går att jag inte ens orkade skriva här hur trött jag var. Visserligen var det två hg ner men fortfarande långt kvar till den mystiska lördagsvikten, är ju den jag grubblar och retar upp mej så grymt på.

Försökte tänka lite logiskt sen när värsta förtrytelsen lagt sej. Tänkte att om jag faktiskt går ner ett eller två hg om dagen så blir det ju 7-14 hg i veckan och det vore ju hur bra som helst...såvida inte man som förra veckan, helt plötsligt går upp ett av dom tappade kilona igen bara över natten, men det kan väl inte höra till vanligheterna, så vida man inte fuskat nåt hemskt? Efter den mycket mogna och sansade insikten roade jag mej med att bläddra i viktboken för att kolla rent allmänt hur jag ligger till jämfört med mej själv genom tiderna. Det var rätt okej, jag har inte pendlat så fruktansvärt mycket...eller njaaa...fast inte så fort i alla fall sen jag upptäckte LCHF <3 Mycket är förstås ett relativt ord men min referens ligger i att jag efter gallstensoperationen -93 enligt alla mina anteckningar gick upp nio kg en gång...på EN månad!!! Det du! Det visar på talang... XoD

Sen kollade jag också hur det egentligen hade gått då förra gången, då när jag startade den här bloggen. Det visade sej faktiskt att jag gick ner så mycket som 12.5 kg..fast det tog ett helt år..sen avstannade det och så småningom vände det uppåt igen. Det gick väl för sakta..och jag var inte tillräckligt seriös halva tiden så jag glömde väl helt enkelt bort att banta. Eller nåt. Tänk att jag var så tjock då?? Hur som helst var det rätt bra gjort med den viktnedgången med tanke på hur lite strategi jag hade, och ännu bättre är att jag den här svängen tagit tag i vikten rätt långt innan jag nått upp till förra omgångens startvikt, den låg på 5.5 kg mer. Det gäller att hitta ljuspunkterna! :) Efter den insikten bet jag ihop, stoppade Isfolket i öronen, och tog en snabb och jobbig promenad på 40 minuter.

Nu har jag en god och en dålig nyhet. Börjar med den dåliga, för att vara lite pedagogisk och sluta topp: Det är Fredag, nu blir det helg igen... Den bra nyheten: I morse var jag nere på lördagsvikten igen. Äntligen!!

Fortfarande...

...inte nere på lördagsvikten!! Helt sanslöst!!! Var så fruktansvärt irriterad där på vågen i morse, att det dök upp svordomar i huvudet som jag knappt hört förr! Nu lite senare finner jag inga ord alls i stället... Ett hekto ner sen igår men fortfarande sju hg mer än i lördags. Äter mina tolvhundra kalorier och gick snabbt fyra km igår.

Jag tycker inte om att inte förstå saker, det finns orsaker och svar på allt. Just nu är jag inne på att människor i nån slags kris kanske stryper ämnesomsättningen som en säkerhetsåtgärd inför en osäker framtid? Det är väl en trovärdig teori? Jag hade nämligen en själslig kris igår när jag blev tvungen att braka iväg åtta mil med katten till djursjukhuset i Falun. Hittade honom på trappen och han försökte linka bort när jag kom och gnällde när jag tog i honom, sen kröp han in under soffan och reagerade inte ett dugg när jag drog fram honom några timmar senare för att åka till veterinären. Fick nog en flashback från när jag sist gjorde det med förra katten...som såg nästan precis likadan ut som den nuvarande. Det var bara ett halvår sedan. Han kröp in där under soffan och nästa morgon var han döende, det var bara att avliva honom snabbast möjligt, vår underbara Main Coon Ceasar, bara fyra år. Det var för jävligt och jag tror inte han ville dö för det tog så fruktansvärt lång tid, fast han knappt levde. Till slut stack veterinären en spruta rakt i hjärtat på honom för att få stopp på det... Det har jag inte ens talat om för hans husse. Det räcker att jag vet. Ångrar mej så hemskt mycket att jag inte drog till Uppsala med honom, trots att det nog inte hade hjälpt...och trots att han var oförsäkrad. Jag har varit med om många jobbiga saker i livet, dödsfall och skit, men att tvingas avliva Ceasar var nästan det smärtsammaste jag upplevt. Och efteråt. Även nu rinner tårarna och det gör så hemskt ont i hjärtat när jag skriver om det.. Som sagt, fick nog en deja vu och flashback av att dra fram Simba från under soffan och tårarna ville inte sluta rinna när jag kom fram till Falun. Var så orimligt ledsen liksom, Simba var inte alls i samma dåliga skick, men man visste ju inte i och för sej varför han knappt kunde gå på ena bakbenet. Det visade sej att han hade nåt slags skärsår inne mellan trampdynorna. Smärtstillande och antibiotika blev utskrivet. När jag lade ner honom sövd i transportburen, såg han precis ut som när Ceasar låg där död. Det spelar nog ingen roll att huvudet visste att det var Simba..som snart skulle vakna...min själ var nog tillbaka hos Ceasar. Jag frös och var som bortdomnad hela kvällen, var liksom inte ens lättad och glad att vara hemma igen eller för att det bara var ett sår i tassen. Vad säger ni om min teori, kan det inte ha varit nåt i mej som gick i baklås av det här?

Tycker det är jättebra och definitivt ett trendbrott att jag trots detta mående inte släppte dieten utan fixade en sallad på kvällen. Sallad är inte min cup of tea och dessutom helt värdelös som tröstmat. Och tidigare på dagen, när jag väntade på samtal från Falun, utnyttjade jag vänttiden till att ta en rejäl promenad. Har lätt för att hitta ursäkter för mej själv men i går tycker jag att jag skötte mej föredömligt. Med beröm godkänd. Har nog aldrig hänt förr. Nu är en ny och bättre dag och i morgon bitti...då jäklar har det hänt saker även på vågen...

Underbara Ceasar <3

...och fina fina Simba <3 Och lilla Linus som gick över regnbågsbron för bara några månader sedan efter lång och trogen tjänst <3

Taggar: Main Coon;

Den jäkla, helvetes vågen...

..och jag är verkligen inte vänner.. fast det blivit tisdag!!!

Vi har varit starkt oense nu i två dagar, två dagar med kontrollerat kaloriintag, hårt utomhusarbete, men utan promenader. Är det promenaderna som är så nödvändiga??? Älsklingen satt här och skrattade åt mitt muttrande och sa att "han mest sitter stilla eller ligger i soffan hela kvällarna och bara rasar i vikt..att han kanske måste börja röra lite på sej så viltminskningen avstannar..." VISST ÄR DET ORÄTTVIST??? Och konstigt?? Ja ja..våghelvitet visar i och för sej ett kg mindre än förra måndagen men i fredags var det 2.5 kg mindre, så klart jag är sur...

Nå..risiga kaprifolen är nersågad i alla fall, och de två enorma schersminsbuskarna är urglesade och tuktade. Blev en rejäl vedhög faktiskt. Huset blev också lite städat igår, fem stora kassar med burkar och flaskor pantade och hela högen med glas, tidningar, kartonger, plast och metall inlämnades i respektive container. Sprang en repa genom Panduro också och blev blixtförälskad i en skittjock, otymplig helt underbar filofax i rosa skinn. Brottades länge med snåltarmen och tänkte även på hur tung och otymplig den rosa älsklingen skulle vara i handväskan men jag köpte den ändå..och är helt löjligt lycklig. Jag har ju så många olika små böcker med vikt och träning, to do-listor, projekt jag funderar på och anteckningar om vad jag gjort, saker att komma ihåg osv, nu får allt sina egna platser i nya boken. Älskar skrivböcker. Det var nog ett motiverat köp. Och nån slags symbol för mitt nya liv som smal trädgårdsarkitekt utan sucketter i kaffet, drivande nät och tält-loppis med grejer från källaren som gud glömde...och några projekt till. Det är på gång! :)

Men nu ska jag nog ta en promenad....

Taggar: Rosa filofax;

Den där jäkla måndagsvikten...

...gjorde det IGEN, dök upp helt utan anledning!! Hoppade över promenad i söndags men slet och jobbade som en blå med uppfarten i fyra timmar,fattar inte själv hur jag orkar härja som jag gör?? Behövde inget ägg varken till frukost eller lunch, bara mitt kaffe, sen blev det tacos mot kvällningen. Utan ost men kostade på mej bedrägliga kolhydrater i form av en öl, ett litet mjukt tortillabröd och ungefär sexton små majschips, och dom må kolisdemonerna resulterade alltså i 1,5 kg (!!!) plus på vågen från ena morgonen till nästa! Vist är det helt sjukt? Vägrar skriva in veckovägningen på viktappen idag!! Hrmpfhh...

Älsklingen skulle hjälpa mej tömma skottkärran med alla grästorvor en gång, och fick ryggskott!! I morse klagade han över att gördeln han brukar kurera ryggskottet med har blivit så stor att den nästan går två varv runt honom för han har "magrat ur". Bah..han har ju bara blivit av med sin bedrövliga gubbmage, stackars liten... ;) Tur att han hade en till mindre gördel då. Nej han vill verkligen inte ha tillbaka magen, måste han ju erkänna när jag pressar honom lite, men han har för många år sen fastnat i nån rädsla att äta för lite eftersom han aldrig känner hunger och på ren viljestyrka tvingat i sej sin pling-middag efter jobbet, och sen kompletterat med en äcklig Nutrilett på kvällen för att veta att han fått i sej nåt under alla ensamma år. Och han hade som sagt utvecklat en rejäl kagge på lill-kroppen på köpet. Nu äter han helt lycksalig min mat med mycket näring och energi men den där fixa iden om att han äter för lite vägrar han släppa, och när han dessutom gått ner i vikt också...aj aj aj. Knasgubben min <3 Vi äter samma mat men bara han går ner i vikt, visst är det orättvist? :(

Stridsmoralen och tron på min nya strategi finns dock kvar, så det så!! Nu kör jag på vecka två, bara det är en stoor seger. :)

Yeehaaaaaaa!!!

Knacka mackadam

Ja herreguuuud så jag slet igår. Först snabba promenaden och sen detta hackande och slitande med att få bort en remsa på minst en halvmeter av tät tjock gräsmatta som vuxit ut på uppfarten. Inte sant så jobbigt det är!! Detta höll jag på med i fyra timmar...sen kom älsklingen och sa att vi skulle ta tag och klippa och kratta bort helvetiska hagtornshäcken! Då blev han inte populär, kan jag säga!! Det hade vi väl kunnat börja tidigare med, inte halv fem på em när jag var rätt slut??? Vi gjorde det i alla fall, sen ville jag på fest och det blev rätt bråttom och blev till att älga som tokar till bussen. Tog väl bara fem minuter men vilka minuter! Puh! Hittade ingen aktivitet på My fitnessPal som liknade gräva bort gräsmatta så jag skrev nån timmes cirkelträning i stället. Vet inte hur väl det stämmer men fick plötsligt 2,5 tusen fler kalorier att äta, om jag ville, hahahaha. Var faktiskt för trött för att äta ens en normal portion men hemma efter festen passade jag på att smaska i mej kladdkaka på jordnötssmör, och vispgrädde. Nom nom.. Vågen sa trots det några hg mindre i morse. Whooop whooop! :)

Festen blev en besvikelse. Tycker inte det är kul med ett långbord i mörkret med bara okända människor och ingen som pratar med en. Jag hade i och för sej kunnat göra det men stämningen inbjöd inte till det och jag hade inget att säga. Tack och lov blev jag uppbjuden till en dans ( det var bara nåt enstaka par som dansade nån gång) och vi fixade dansen på gräsmattan med den äran, men gudars vilken dålig kondis jag har. Det starkaste och sorgligaste intrycket under de två timmar vi bevistade festen, var att jag inte vill vara i den här åldern med såna där människor. Tråkiga, lugna, stillasittande, kutryggiga. Gud bevare mej! Samtidigt har jag helt tappat lusten att gå på krogen också..eller rättare sagt gå ut och sjunga karaoke, som är det enda jag går ut för. Dom blandade människoryperna på det sunkstället trivs jag med men känns konstigt att karaokevärdinnan inte verkar gilla mej. Fattar ingenting, jag menar på ett sånt ställe får man väl sjunga hur bra eller dåligt som helst? Eller kanske inte för bra, för det verkar tragiskt nog allt som oftast som om värdinnan själv villa vara stjärnan på stället. Påstår verkligen inte att jag sjunger särskilt bra men nåt konstigt är det, och inte är det rätt att värdinnan själv sjunger stup i kvarten när det står massor av människor på kö? Om jag bara kunde ta tag i att lära mej spela gitarr...då skulle jag bli gatumusikant när jag behöver ha lite kul och få omväxling från allt slit här hemma. Nåt kul behöver jag! Hmmmmm...?

Lördag: Puuuhh...

Tog mej ut på promenad före melodikrysset, nu känner jag mej väldigt vuxen. Men....jag blev så trött i kroppen? Visserligen gick 45-minuterspromenaden idag på bara 35 minuter men...helt mör i axlarna och bröstet??? Sen slog det mej, jag är ju med i plankan-utmaningen! Efter den hågkomsten körde jag dagens fyrtio sekunders planka och fy för den lede så jobbigt det var och efteråt kändes det ännu mer i nämnda muskler, så det mysteriet är löst. Folk pratar om mage och rygg men för mej blir det visst mest träning för överkroppen. Heeelt okej om man fick lite tuffa axlar nån gång i livet... :)

Fredagen..

Det börjar bli hemskt kallt och rått inne men man kan ju inte börja elda i pannan redan nu!!! Efter att ha frusit mest hela dan igår fick det vara nog. Satte på mej jeans, strumpor och långärmad tröja...har inte haft någotdera sedan tidigt i våras...men det räckte inte. På med fårullstofflorna också, dom har jag inte använt på flera år!! Fortsatte frysa så det blev munkjacka, sjal och pulsvärmare också. Inomhus alltså!!! Måste väl nästan bero på bantningen att jag frös så hemskt? Och inte tillstymmelsen till vallning nu när jag behövde det... På em kom solen fram så då åkte allt av igen och jag tog en lättklädd promenad i solen. Måste ha gått fort också för det gick fem minuter fortare än vanligt. Känner mej nöjd! :)

Igår var en sån där bra dag igen då jag inte blev hungrig...inte rastlös heller...men tog för säkerhets skull ett ägg ändå runt tre-tiden innan jag åkte och handlade. Då hade jag varit uppe sedan klockan fem!!

Vågen var snäll i fredagsmorse och det känns riktigt bra i kroppen, och för första gången på sju-åtta månader kände jag mej nästan lite sexig och satte på mej lite av mina konstiga kläder från Sweden Rock Shop på kvällen, fast då blev det kallt efter en stund så det var bara att bylsa på sej igen, men en trevlig känsla var det. Älsk somnade som vanligt i soffan kl åtta och jag börjar faktiskt fundera på om jag inte behöver umgås lite med nån kompis eller odla nåt intresse annat än att röja och möblera, det blir lite tråkigt i längden detta. Äh..gick och la mej kl 22 och somnade direkt. Nackdelen med tidiga kvällar är att jag vaknade halv fyra i morse och hade nästan sovit klart. Tvångs-snoosade mej själv tills kl 6 i alla fall, då jag riktigt glad i hågen skuttade upp för att väga mej, men nääää... Det var inte roligt! FAST jag räknade och höll igen igår? Lite mer alkohol stoppar antagligen leverns fettförbränning och det handlade bara om några hekton, men ändå... Nå..ny dag igen. Verkar bli underbart väder och det är ju skönt ändå att vara ledig. Kanske tar tag i motsatta sidan av uppfarten idag och få lite merr tjurnacke. Vet inte om det syns men det känns så. Först en morgonpromenad..kanske. Ett, två, tre, på det fjärde ska det ske....